En flyktings berättelse

“Då vi bodde i Sverige, så nära ryssarna, kände vi ofta deras oönskade närvaro. I Stockholm, mitt på ljusa dagen, försvann två estniska barn från en gata. Två veckor senare kunde de höras på radion i Tallinn, där de efterfrågade att deras föräldrar skulle återvända hem till dem.

En dag fick Vilis* besök från en man iklädd svensk polisuniform. Han hade en ordentlig anteckningsbok med en namnlista, alla lettiska.

“Är du Eduard Zvanitajs?” frågade mannen.

“Här är mitt pass,” svarade Vilis, och visade polisen sitt svenska pass där hans namn var nedskrivet som Vilis. Han hade faktiskt två namn, Eduard och Vilis, men i hela sitt liv hade han använt Vilis som förnamn.

Polismannen fortsatte att fråga om han inte var den Eduard som nämndes i anteckningsboken, även födelsedatumet överensstämde. Vilis visade honom än en gång sitt pass. Polismannen frågade då om han hade en bror eller kusin vid namn Eduard. Det var tydligt att han var väldigt intresserad av att hitta Eduard. Vilis fortsatte hävda att, precis som passet visade, var han inte den personen som efterfrågades, och till slut lämnade främlingen.

Hela händelsen tycktes Vilis misstänksam, och han gick till den lokala polisstationen för att förstå vad de ville honom. Polismännen på stationen var helt ovetandes om att någon från dem hade frågat ut honom, och så vitt de visste hade inte någon annan svensk polisofficer från en annan polisstation varit där heller. Frågan väcktes då huruvida det var en ryss, eller svensk som arbetade för ryssarna, som hade sökt Eduard. Vi blev oroliga och började tänka att det kanske vore bättre om vi kunde ta oss så långt bort som möjligt från denna fientliga granne. Dock var utvandring till USA eller Kanada vid denna tid fortfarande svårt och väldigt dyrt.

Andra letter hade dock även haft samma tankar som vi. Flera företagsamma män gick ihop, köpte ett skepp och planerade en olaglig resa över havet, med hoppet att när flyktingskeppet väl nådde Nordamerika skulle det inte skickas tillbaka, utan de skulle kunna stanna där och börja om sina liv på nytt.”