Astrid och Eugen Oder (till höger), Göteborg, juni 1948.

Astrid

Astrid var den första estniska flyktingbåten som nådde Kanada, den 14 augusti 1948, efter en 40-dagar lång resa med 29 personer ombord. Herman Vilu, som tagit examen från Tallinns sjöfartsskola 1942, anställdes som kapten på den 13.7 meter långa och 4.8 meter breda båten som tidigare använts för sillfiske. Eugen Oder, som organiserade resan, betalade en handpenning på 7000 svenska kronor för att föra båten till Lysekil från den norska gränsen. Den 34 ton tunga båten kostade 23 000 svenska kronor, och ytterligare 23 000 spenderades för att förbereda den för resan över Atlanten, vilket inkluderade införskaffande av bränsle, vatten, proviant och hjälpmedel för navigering.

Passagen ombord Astrid var dyr, enligt Eugen Oder, eftersom kaptenen exkluderade sig själv och sin familj, samt mekanikern August Pirso med fru, från den totala kostnaden. De övriga 22 passagerarna betalade 1600 kronor var, men Oder noterade att andelsägarna delade på vinsten när skeppet senare såldes i Kanada för 5000 kandensiska dollar. I den kanadensiska boken Rehvitud purjedega (Med seglen upprullade) från 1980, beskrev kapten Vilu hur de la till ett tredje segel, installerade tankar för bränsle och dricksvatten, samt byggde sovkojer i sidorna av skeppet för att göra det sjödugligt.

Avfärd från Sverige.

Efter att ha godkänts för en “kort fisketur” av svenska myndigheter, begav sig Astrid från Göteborg den 5 juli 1948. Man hängde fiskenät från masten för att undvika misstänksamhet och dölja att 29 personer var inpackade i båten. Resan påbörjades i fint väder, men snart förvandlades tunga vindar till en storm. Det tog sju dagar att korsa Nordsjön, och båten stötte på hårda strömmar innan det lade till i Stornoway i skotska Hebriderna den 12 juli. Flyktingarna blev varmt välkomnade av lokalborna och till och med borgmästaren besökte Astrid och arrangerade att passagerarna kunde tvätta sig på det lokala sjukhuset. En säckpipespelare i kilt besökte båten dagligen och stadsborna tog med sig gåvor, speciellt till barnen. Fiskare kom med sill, som var saltad och förpackad i tunnor. Lokalborna kunde inte tro att en sådan liten båt skulle kunna korsa Atlanten.

Passagerare från Astrid i ett karantänläger.

Astrid begav sig från Stornoway 17 juli 1948. I en intervju från 1985, berättar passageraren Eduard Kolk att resan hade några läskiga moment, bland annat då båten drev runt på Nordsjön, då de förlorade radiokontakt och när de stötte på en tuff storm mitt på Atlanten. När stormen lugnade sig, kom en tung dimma och besättningsmännen var på konstant utkik efter farliga isberg. När dimman väl lyfte, fick de syn på Newfoundland och den 31 juli la Astrid till i Saint John, efter att ha korsat Atlanten på bara två veckor.

Den 8 augusti fortsatte båten segla mot St. Lawrence-bukten, och nådde till slut Quebec City den 14 augusti. Elfride Vilu, kaptenens fru, återberättade 1985: “När Astrid hade lagt till, efter att ha eskorterats av en pilotbåt två gånger dess storlek, utbrast en migrationstjänstemän att “Ingen, förutom vikingarna, har anlänt i en sådan liten båt!”

Astrid, såld till nya ägare, Quebec, oktober 1948.

Migrationsmyndigheter visste inte hur de skulle ta itu med flyktingarna utan visum, och beordrade dem därför att vända tillbaka inom tre dagar. Med hjälp av migrationstjänstemän skickades en ansökan till Ottawa, och efter två veckors karantän i Quebecs immigrationsförvarsbaracker, där läkarundersökningar genomfördes, tilläts flyktingarna att stanna i Kanada.

31 augusti hade alla passagerarnas svenska flyktingpass stämplats med “landed immigrant” och estländarna anlände officiellt till Kanada. “Ni är alla guld för Kanada,” sa migrationstjänstemännen till Elfride Vilu.

Nyhetsartiklar från The Bulletin i Skottland och Daily Star i Toronto.

Kända besättningsmedlemmar och passagerare:

Herman Vilu, kapten, 42, fru Elfride, 38, och barnen Tiiu, 10, Maire, 8, Lauri, 6
Eugen Oder, 31, fru Emilie, 36, och barn Juta, 4
August Pirso, 41, och fru Elli
Konstantin Küng, 36, fru Amanda, och barn Tõnu, 6
Aleksander Kuura, 31, fru Ella, 26, och barn Aimi
Arnold Saunik, 35, fru Hilja, 28, och barn Maaja 7
Otto Pintmann, 50 och fru Erna, 40
Richard Paesüld, 26, och fru Laine, 22
Harri Vilu, 28 och fru Amanda, 26
Eduard Kolk, 28, och fru Ksenja, 25
Mart Mägi, 22
Villu Pint, 36

Fotografier använda med tillåtelse från Estniska sjöfartsmuseet.