Falken

Falken lämnade Stockholm under den svenske kaptenen Nilf Halfdan Lundquists befäl 30 december 1947, med 18 baltiska flyktingar ombord. Eftersom skeppet var välkänt följde den svenska pressen dess resa. Nyhetstidningar rapporterade att Falken stötte på hårda vinterstormar och behövde söka skydd och genomföra reparationer nära Karlskrona och Simrishamn. Skeppet fortsatte sedan till Helsingborg, där en reporter för Välis-Eesti intervjuade Lienhard och två estländare ombord, ingenjören Erich Hans Jaago och hans fru Ethel. Evald Vilbaste, Salme Eriks och Johannes Putnik gick ombord skeppet den 28 januari i Göteborg. Fröken Eriks betalade 700 svenska kronor för passagen, och jobbade även i köket på skeppet.

Skeppet stannade även till på Källo-Knippla, en ö väster om Göteborg, innan det slutligen lämnade Sverige 4 februari 1948. Åtta tyskar, fem estländare, fem finländare, två danskar och en svensk fanns ombord. Färden till England var väldigt stormig och tog två veckor istället för de vanliga fyra till fem dagarna. När yachten slutligen nådde Southampton beslutade sig några av passagerarna och besättningen, inklusive kaptenen, att stiga iland.

Efter en månad i Southampton stannade Falken till i Swanage och sedan, under en ny finsk kapten vid namn Olevi Pemanheimo, satte det kurs mot Madeira. Efter tolv dagar nådde skeppet ön, och alla förutom estländarna, som lokalborna ansåg vara kommunister, fick tillåtelse att gå i land. Ytterligare två stopp gjordes i Praia, Cabo Verde och i Recife, Brasilien, innan Falken nådde Buenos Aires.