Göran

Efter att ha stoppats igen den 1 juli 1950 lämnade Göran äntligen Göteborg 12 juli med 30 passagerare, maxantalet som tilläts av svenska myndigheter. Men många fler flyktingar hade köpt passage, och de följde efter Göran i hemlighet ombord en nöjesbåt och tog sig ombord i mörkret utanför svenskt vatten. Strax därpå fanns 122 passagerare ombord: 41 män, 39 kvinnor och 42 barn. Bruno Marand var kapten, Evald Koppel var styrman  och besättningen bestod av ytterligare 13 medlemmar.

Genom att följa den södra rutten över Atlanten, gjorde Göran sitt första stopp 29 juli vid hamnen Faial i Azorerna. Efter ett varmt mottagande från lokalbefolkningen och inköp av kol fortsatte Göran sin resa, och nådde Bathurst, New Brunswick i Kanada, den åttonde augusti, efter att ha skickat ut nödsignaler. Kapten Marand beskrev det som den “tuffaste resan” i sin långa sjö-karriär. Skeppet hade mat och dricksvatten till mindre än en dag kvar.

Göran anlände med 123 passagerare, en mer än vid avfärden, eftersom Asta Liiberg hade fött en dotter ombord. En katolsk präst kom ombord skeppet för att döpa barnet, men ingen tilläts stiga av. Göran dirigerades till Quebec City, där det la till 12 augusti 1950, efter en 28 dagar lång resa. 

Kanadensiska myndigheter var förberedda på båtens ankomst och placerade flyktingarna i karantänläger fram tills december 1950 då de tilläts lagligt in i Kanada.