Boats

Inanda i Skottland.

INANDA

Inanda lämnade hamnen i Lysekil 30 maj 1946, under befäl av Feliks Tandre, en långdistansseglare och alumn från Tallinns sjöfartshögskola. Sex familjer hade samlat sina besparingar för att köpa den 60-åriga fiskebåten för 15 000 svenska kronor. Båten var 12 meter lång och byggd med träspik istället för järnspikar. Den hade en extra motor, men efter andra världskriget var det brist på diesel och gasolin, och därmed var seglarna tvungna att förlita sig på vindkraft så mycket som möjligt. Ombord båten fanns 18 ester – elva män, sex kvinnor och ett barn. Resan var väldokumenterad eftersom Donald Koppel, en välkänd fotograf, återfanns bland passagerarna.

Koppel återberättade resan i juli 2001 för Global Estonian:

“Brevet från Sveriges kung, som uppmuntrade alla baltiska flyktingar att återvända till sina hemländer, gav oss mer än nog anledning att lämna. Vi visste att det enda som väntade oss om vi återvände till Estland var en enkel resa med godsvagn till Sibirien.

Vi var tvungna att agera snabbt om vi ville lyckas undvika vårt öde. Arton män, kvinnor och barn samlade sina magra tillhörigheter för att köpa en 12 meter lång fiskebåt. Det tycktes att vårt fartyg var i hyfsad form. Den hade ett relativt nytt däck, en encylindrig motor och ett funktionellt huvudsegel.”

Trånga förhållanden ombord Inanda.

Endast Koppel, samt tre andra män ombord Inanda, hade erfarenhet från att vara ute på havet och satte igång att göra båten sjöduglig. Kapten Tandre gillade Koppels matlagning, så han blev ansvarig för att förbereda tre mål per dag. Eftersom vatten är mer väsentligt än mat på långa resor till havs, låstes vattentankarna ombord och passagerare fick en ration på 750 milliliter vatten om dagen.

Till en början åtnjöt Inanda bra seglingsväder, men tvingades ta skydd från en storm under åtta dagar i Kristiansand, Norge. Efter denna incident fortsatte båten över Nordsjön, navigerande ett område fullt av sjöminor, och kom fram till hamnen i Montrose, Skottland. 

Trånga förhållanden ombord Inanda.

Inanda seglade sedan vidare till Aberdeen och Inverness där en patrull från Storbritanniens örlogsflotta (Royal Navy) hjälpte dem bogsera båten genom Kaledoniska kanalen till Fort William, så att de på så sätt kunde spara på dyrbart bränsle. Den 19 juni, seglade Inanda söderut över Irländska sjön till Swansea genom Bristolkanalen, där besättning kunde fylla på förråden eftersom de blivit varnade att de inte kunde förvänta sig att göra det i Madeira. 

Den 6 juli seglade båten vidare till hamnen Funchal på Madeira, dit de anlände nio dagar senare. På vägen dit träffade Inanda på ett amerikanskt lastfartyg. “Besättningen tyckte så synd om oss att vi hade behövt fly vårt hemland att de gav oss 50 pund fruset kött, gratis,” minns Donald Koppel i en intervju med Chicago Tribune år 1994. 

Lokala myndigheter på Madeira var dock inte alls tillmötesgående mot flyktingarna eftersom de trodde att esterna var kommunister och vägrade därför låta dem gå i land. Efter några historielektioner och övertygande, enligt Koppels återberättelse, tilläts båtens kapten och passagerare att besöka staden, åtföljda av officerare i civil klädsel.

Den 23 juli, guidade av samma vindar som hjälpte Christofer Columbus att nå Amerika, seglade Inanda över 5800 kilometer till Amerika. Båten trädde in i hamnen i Miami den 21 augusti, efter en resa på 83 dagar.

Inga av passagerarna hade visum, och var därmed beordrade att lämna efter att ha fyllt på förnödenhter ombord. Myndighetspersonalen kände medlidande dock, och gruppen gavs tillåtelse att stanna i 60 dagar. 

När allmänheten fick reda på flyktingarnas svåra situation tog det inte lång tid innan de försökte bidra. Mat dök upp på kajen, en affärsman i New York skickade en check på 100 dollar, och en kvinna flög till och med dit från New York och erbjöd sig att betala borgen upp till och med 10 000 USD.

“Migrationsmyndigheterna här är så snälla, så angelägna om att hjälpa. Inte som i Europa. Men vi kommer inte att återvända till Estland, vad som än sker. Vi kan inte.”

Kapten Feliks Tandre, Miami Daily News, 21 augusti, 1946.

Efter Inanda kom kort därpå Brill och Linda fram till Amerika, och migrationsmyndigheterna behandlade de estniska flyktingarna som en och samma grupp. För att läsa om hur de bemöttes i Amerika, läs vidare under Linda.

Passagerare från Inanda, Brill och Linda efter ankomst till Miami. 

Kända besättningsmedlemmar och passagerare:

  • Kapten Feliks Tandre och Valentine Tandre
  • Arnold Sillat
  • Donald och Herta Koppel
  • Lembit Vitsur
  • Voldemar och Olli Kalpus
  • Ferdinand Pihel och Aino Hanikat-Pihel
  • Voldemar och Ellen Sarik
  • Arnold Kägu och Ludmilla Kagu-Liin, samt dotter Eha, 8 
  • Hugo Orumaa
  • Richard Pallas
  • Helmuth Lelov

 

Fotografier av Inanda tagna av Donald Koppel. Bilderna används med tillåtelse från Estlands sjöfartsmuseum.