Parita

Parita III var ett före detta amerikanskt libertyfartyg som transporterade varor kommersiellt efter andra världskriget. Det var inget “vikingaskepp” fyllt av flyktingar, men dess besättning bestod endast av ester som hade förlorat sitt hemland. Kapten var Albert Rähesson och gruppen inkluderade 36 män, sex kvinnor och en sjuårig pojke. Den 1 februari 1949 anlände skeppet oanmält till Honolulu, Hawaii, med metallskrot från Kobe, Japan, som skulle transporteras till Philadelphia. Honolulu Advertiser rapporterade att besättningen hade lämnat Estland före kriget, och de tjänade sitt levebröd genom att frakta gods mellan hamnar runt om i världen. 

Majoriteten av den estniska handelsflottan förstördes under kriget och ett brittiskt rederi ägde Parita III, som seglade under Panamansk flagga. “[Vi är] ett folk utan land,” sa Rähesson till nyhetstidningen. Tidningen skrev om den hemlösa besättningen, och noterade att kvinnorna var trötta på nomadtillvaron. Hugh W. Lytle, redaktör, publicerade en ledarsida där han hyllade esterna, “som med deras påhittighet och förmåga har löst problemet med tillvaron för sig själva, trots att de saknar hemland.” Han skrev även att Amerika skulle dra nytta av att välkomna dem som invandrare. 

Två månader efter att ha lämnat Honolulu, nådde Parita III Baltimore, Maryland. Besättningen fick sin lön utbetald och skeppet såldes till nya grekiska ägare. Esterna gavs en månad att hitta nya jobb eller lämna landet, men de drog nytta av sin situation och ansökte om invandrarstatus. Några stannade i USA, såsom Nelly Järg, som fick permanent uppehållstillstånd 1953 till följd av Displaced Persons Act. Kaptenen och familjen Polli slog sig ner i Kanada.