Sarabande i Göteborg, Sverige.

sarabande

Sarabande var en minsvepartrålare byggd 1940 för användning av den brittiska kungliga flottan. Under andra världskriget användes skeppet utanför Västafrika för att eskortera handelsskepp. Det var 50 meter långt och 8.4 meter brett. Skeppet, som vägde 530 ton, var utrustad med en ångmotor liknande den som flyktingbåten S.S. Walnut hade, och som korsade Atlanten 1948.

1947, såldes Sarabande till norrmän och sedan vidare till Sten Olsson, som blev en svensk fraktmagnat. På våren 1949, köpte en grupp lettiska flyktingar som ville lämna Sverige skeppet, och upprustade det i Göteborg.

Passagerarna Hermine och Aili Suurallik framför Sarabande efter ankomst till Halifax.

Den 25 juli 1949, lämnade Sarabande Göteborg under panamansk flagg, med 258 personer ombord: 103 letter, 90 polacker, 50 ester, sex finnar, och andra som alla hade betalat vars 850 kronor för passagen. Omkring 50 av flyktingarna var barn. Harald Männik från Käsmu, som tidigare hade varit befäl över en spritsmugglingsflottilj i Estland, var båtens kapten. Besättningen var också estnisk.

“En kall ilning rann längs ryggraden eftersom jag inte kunde tro att vraket som jag kollade på kunde vara skeppet som skulle bära oss över hela Atlanten.” Passageraren Valda Zvanitajs när hon såg Sarabande.

Sarabande anlände till Cork, Irland, 31 juli med motorproblem till följd av kol med dålig kvalitet som hade bränt igenom pannornas galler. Enligt Välis-Eesti, den 2 oktober 1949, kom stadsbor ut på däck för att välkomna skeppet, och hade med sig mat, kläder och sötsaker. Stadens borgmästare besökte dem också tre gånger. Båtens ägare bad Röda korset att hjälpa dem köpa kol, vilket nekades, men istället betalade de för att ersätta skeppets utbrända panngaller. Passagerare samlade ihop sina medel för att kunna köpa kol. Skeppet tog ombord fem till passagerare som hade varit på en annan flyktingbåt som också stannat till i Cork. När Sarabande fortsatte sin resa den 6 augusti, samlade över 200 lokalbor på piren, bad, sjöng och vinkade farväl.

Välis-Eesti rapporterade att skeppet var väldigt överfullt och att maten ombord var av dålig kvalitet. Kaptenen beslutade att segla norr om de normala sjörutterna för att undvika ryska patruller, men detta ökade faran för att kollidera med isberg. Till en början var havet lugnt, men häftiga stormar i mitten av Atlanten kastade skeppet upp och ner, lyfte upp aktern ur vattnet och fick propellrarna att snurra vilt. Flera av passagerarna var sjösjuka fram tills att de nådde Halifax, Kanada, den 19 augusti 1949.

Sarabande seglade in i hamnen med den lettiska flaggan hissad efter den 25 dagar långa resan från Sverige.

Stockholms-Tidningen Eestlastele rapporterade via Montreal Daily Star att Männik och August Petravis-Zarins, skeppets agent, åtalades för att ha fört flyktingarna utan visum till Kanada, eftersom det var ett brott mot immigrationslagen.

Brotten medförde ett maxstraff på sex månaders fängelse, samt böter. Männen erkände sig skyldiga och bad att inte bli deporterade, eftersom det hade inneburit en dödsdom. Den 15 december 1949, gavs de sista av flyktingarna som kommit ombord Sarabande tillstånd att stanna i Kanada. Männik, hans fru och Petravis-Zarins med familj släpptes från förvar efter att ha betalat en 400 CAD bot för att ha transporterat olagliga migranter till Kanada.

Sarabande såldes till ägare som använde skeppet som kustfartyg på St. Lawrence-floden, längs med den kanadensiska kusten och i Karibien. Det döptes om till Guard Maveline, och användes för att bistå skepp i nöd.

Flyktingar från Sarabande i ett förvaringsläger i Halifax.

Sarabandes passagerarlista (1).

Sarabandes passagerarlista (2).

Sarabandes passagerarlista (3).

Sarabandes passagerarlista (4).

Fotografier och dokument använda med tillåtelse av:

Hermine och Aili Suurallik framför Sarabande i Halifax, 20 augusti 1949 – Canadian Museum of Immigration at Pier 21 (DI2019.39.6).
Estniska flyktingar på förvaringsläger i Halifax, 1949 – Canadian Museum of Immigration at Pier 21 (DI2019.39.7).
Passagerarlista och fotografi av skeppet – Valdemars Zvanitajs.