Skagen

Sammankopplingen var nära att misslyckas på grund av en intensiv storm som nästan ledde till att Brilliant sjönk, men till slut lyckades passagerarna kliva ombord Skagen den 9 juni 1945. Båten seglade genom Engelska kanalen och den 16 juni nådde den Cork, Irland, där besättningen gavs möjlighet att köpa vatten och 120 ton kol. Reinla minns att irländarna “såg fattiga ut” men “verkade väldigt glada och var snälla mot oss.”

Den 18 juni 1949, lämnade Skagen Irland med riktning mot Kanada. Kapten Osis tvingades ändra kurs genom Azorerna för att undvika en storm, vilket la till fem dagar på resan. “Hela vägen genom levde vi på soppa,” berättade kocken Alfreds Ozolins senare för en reporter från Boston Evening American. “Soppa till frukost, middag och kvällsmat. Förutom för bebisarna, åt dem hade vi mjölk på burk och vitt bröd. Men allt var borta när vi kom fram [till Boston]. Och vårt vatten var nästan slut också.”

Under de sista tre dagarna av resan tog ångmotorns vattenförråd slut och besättningen behövde använda saltvatten. Det fanns bara kol kvar för en dag när Skagen anlände oanmäld till Boston, Massachusetts, 5 juli 1949, med självständiga Lettlands röd och vita flagga hissad. Trots att besättningen ursprungligen planerade att segla till Kanada, tog deras resa slut i Boston, delvis till följd av att Gundel, en annan baltisk flyktingbåt, hade landstigit där ett år tidigare.

“Du undrar varför vi kom till Amerika? Jag ska berätta för dig varför. Amerika har den bästa friheten. Amerika är det enda landet som har en chans att försvara sig själv gentemot Ryssland.”

Alfred Ozolins i Boston Evening American, 6 juli 1949.

Eftersom inga av passagerarna hade visum, togs de till östra Bostons förvar och väntade i flera månader innan de fick tillstånd att stanna i USA. Reinla familjen slog sig ner i Connecticut.