Boats
S.S. Walnut i hamnen i Halifax.
ss walnut
Med över 350 människor som trängdes ombord transporterade S.S. Walnut det största antalet baltiska flyktingar som lämnade Sverige. Efter en månadslång svår resa över Atlanten, anlände skeppet till Halifax, Kanada, den 13 december 1948.
Walnut var en 50 meter lång före detta minsvepare tillhörande brittiska flottan, som byggts i England 1939. Efter andra världskriget behövdes inte militärskepp i denna stil längre, och såldes därför. 1948 köpte Sten Olsson, som senare blev en fraktmagnat, tre minsvepare och tog dem till Sverige, med målet att omvandla dem till transportbåtar. Dock passade de inte för frakt, så den 700-ton tunga Walnut hamnade åter på marknaden.
När en grupp estniska flyktingar i Sverige fick reda på att den nioåriga båten var till salu, bildade de snabbt Compania Maritima Walnut S. A. (Rederi Walnut) och samlade ihop 225 000 svenska kronor för att köpa den. Företagets direktörer inkluderade Alexander Kalbus, Helmut Suursööt, Voldemar Vares, och Walnuts kapten August Linde. Gruppen sålde 250 andelar för 1000 kronor var, en summa som täckte kostnaden för att omvandla båten för att skeppa människor. Ursprungligen var planen att ta ombord 250 passagerare, men när fler flyktingar fick höra talas om båten växte passagerarlistan.
Passagerare ombord Walnut lämnar Sverige.
Walnut lämnade Göteborg 13 november 1948, med ett stopp i Lysekil för att färdigställa förberedelserna. Fyra dagar senare begav sig skeppet vidare med 352 personer ombord, 50 av dem gömda inuti skeppet tills det nådde öppet vatten, eftersom svenska myndigheter bara tillät 303 passagerare.
Estländare utgjorde den största gruppen passagerare, men ombord fanns också letter, litauer, polacker, österrikare och finländare. Enligt Tiiu Roiser-Chorowiec, vars mor var en av passagerarna, mottog svenska hamntjänstemän ett akut telegram från sovjetiska myndigheter strax innan Walnut skulle segla. Under denna tidsperiod arbetade sovjetiska myndigheter för att få baltiska flyktingar att återvända till Sovjetunionen. Eftersom de svenska tjänstemännen förstod vad som stod på spel, väntade de med att öppna telegrammet tills skeppet hade avseglat.
Förhållandena ombord Walnut var extremt trånga. Flyktingarna tvingades att spendera majoriteten av deras tid i sina bäddar, vilka var 60 centimeter höga, 60 centimeter breda och 1,8 meter långa. Havet vintertid var även det väldigt turbulent.
“De fångade inombords fick genomleva kroppsliga upplevelser likt en berg-och-dalbana som pågick i timmar, ibland dagar,” skrev Lynda Mannik*, vars far och farbror var ombord. Flera av passagerarna blev sjösjuka.
27 december 1948 publicerade TIME magazine i Kanada en artikel om Walnuts ankomst.
Walnut seglade rakt in i en häftig storm i Nordsjön som svepte ner 200 ton av reservkol i havet och orsakade översvämning i pannrummet. Den 23 november stannade båten till i hamnen i Sligo, Irland, för att göra reparationer och köpa ytterligare kol. Stadsbor bjöd in passagerarna till deras hem för bad och mat. Fyra eller fem passagerare lämnade skeppet i Irland, inklusive en besättningsmedlem som steg av eftersom han inte var säker på om båten skulle kunna ta sig till Kanada. Den 27 november fortsatte Walnut sin resa. Lokalbor, inklusive en präst, kom till hamnen för att be för en säker resa och vinka adjö.
Under färden över Atlanten stötte Walnut på flera vinterstormar och förlorade sitt kolförråd ytterligare en gång. Den 10 december seglade båten in i Sydney hamn i Nova Scotia, där kanadensiska myndigheter fyllde på dess kolreserver. Skeppet seglade sedan vidare med den honduranska flaggan hissad och fortsatte till Halifax immigrationsstation där tidigare baltiska flyktingbåtar hade lagt till. Flyktingarna gav omedelbart ett brev till de kanadensiska myndigheterna där de sökte politisk asyl. I mitten av februari hade alla förutom tre passagerare fått säkerhetsgodkännande. Efter tre månader i förvar släpptes majoriteten av passagerarna och tilläts stanna i Kanada. Endast två personer skickades tillbaka till Sverige.
*Lynda Mannik har skrivit boken Photography, Memory, and Refugee Identity: The Voyage of the SS Walnut, 1948
Få reda på mer om Walnut i en video producerad av Tiiu Roisier, dotter till en av passagerarna: