“Ny Vikingbåt läger till i USA” Eesti Post, 17 oktober 1951. Tidningen publicerades i Geislingen flyktingläger, Tyskland mellan åren 1945-1953.

Walprio

Walprio, också känd under namnen Walfrid eller Valfried, var det sista flyktingskeppet som lämnade Sverige för USA år 1951. Walprio var en 19.5-meter lång, tvåmastad skonare i trä. År 1948 köpte seglaren Villem Ilves den sjunkna båten och restaurerade den.

Den 22 juli 1951, seglade kapten Ilves och tio estniska passagerare ut från en liten yachthamn nära Helsingborg. För att vara så diskreta som möjligt var deras destination hemlig, även för nära vänner. Eftersom besättningen var rädda att de skulle bli kapade av sovjetiska skepp, låtsades de att de bara var ute på en kort tur, och vågade inte lasta mat till resan förrän de nådde Danmark. Efteråt stannade Walprio till i Madeira och Dominikanska republiken innan de anlände till Fort Pierce, Florida, 4 oktober 1951.

Winston-Salem Journal, North Carolina, 4 oktober 1951.

Walprio stötte på hårda stormar både i Biscayabukten och även cirka 1000 sjömil från den nordamerikanska kusten. Båten tog ombord mycket vatten, som passagerarna blev tvungna att pumpa ut hela tiden. När Walprio la till i Florida, rapporterade migrationsmyndigheterna att båten läckte farligt och var totalt olämplig för sjöfärd. En nyhetstidning i Miami noterade att trots båtens tillstånd, var alla passagerare ombord välklädda och hade bagage med god kvalitet.

Likt tidigare icke-auktoriserade ankomster, hölls esterna på Ellis Island i New York. Kongressledamoten James G. Donovan, som hade hjälpt andra baltiska båtflyktingar, var även behjälplig när det kom till att hjälpa Walprios passagerare att få tillstånd att stanna i USA.

Kända besättningsmän och passagerare:

Kapten Villem (William) Ilves, 48, fru Alide och barnen Helgi-Mare, 9, och Eva Marie, 8
Eduard och Elvine Ilves
August Voldemar Raudsepp, Sofia (Zofia), hans polska fru, och deras son Jakob-Toivo, 5
Voldemar Raudsepp, student
Askold (Eskold) Kalme, metallarbetare