Boats
W.E. Gladstone
W.E. GLADSTONE
“Slagna och slitna från 16 dagar med atlantiska stormar, tog en farlig havsresa slut här lördag natt när ett litet svenskt motorfartyg nådde Halifax i säkerhet med 23 estniska flyktingar. Glada över möjligheten att påbörja ett nytt liv i ett fritt land, avfärdade flyktingarna riskerna med deras stormiga resa som värt det med tanke på att ha undvikit deportationer till Röda koncentrationsläger.”
Halifax Chronicle Herald, 18 juli 1949
Den 23 juni 1949 reste W.E. Gladstone på en nöjeskryssning från Lysekil, med tio män, nio kvinnor och fyra barn ombord. Dess kapten, Teodor Vompa (Theodor Wompa), var en erfaren estnisk sjöman som hade tagit examen från Tallinns sjöfartsskolas andra årgång år 1925. Han hade flytt från Estland år 1944 ombord det svenska ångfartyget Raugi.
Kapten Theodor Wompa med sin fru Heljo och barn från Gladstone.
“‘När vi först kom till Sverige trodde vi att vi skulle kunna återvända till Estland förr eller senare,’ förklarade kapten Vompa. Men två år sedan blev [vi] övertygade om att detta var omöjligt och började planera för resan till Kanada. Estländarna sa att i Sverige, ‘kunde vi inte äga land eller ha ett företag – vi skulle alltid vara utlänningar.’ Och att det var ‘för nära till Ryssland.’”
Windsor-Ontario Star, 18 juli 1949
År 1949 köpte Vompa tillsammans med sin svärfar Jaan Lindpere fiskebåten Gladstone, som byggdes i England 1894. Fartyget var 21.78 meter långt, 5.63 meter brett och hade en 150 hk dieselmotor. Den 32-ton tunga, tvåmastade skonaren var registrerad som hobby- eller nöjesbåt, vilket gjorde kraven på att lämna Sverige lägre men begränsade också antalet personer som tilläts ombord.
Efter att ha lämnat Sverige stötte Gladstone på tufft väder i Nordsjön och 29 juni stannade skeppet till i Sligo, Irland. Under stoppet visade lokalbor runt passagerarna och var “väldigt vänliga och behandlade oss väldigt snällt,” minns en av passagerarna. Efter att ha fyllt på mat och bränsle, började skeppet den transatlantiska resan den 2 juli. Under de första åtta dagarna bröt solen aldrig igenom, vilket gjorde det svårt att använda sextanten. Men den 16 juli lyckades Gladstone nå Halifax, i Kanada. Hela resan, inklusive stoppet i Irland, hade bara tagit 23 dagar.
Kvinnor och barn ombord.
Vompa beskrev resan till kanadensiska journalister som “Över 2000 mil av havssegling på en häst.” Detta var ingen överdrift, eftersom den enda sittplatsen i båtens lilla utrymme var en grovt byggd trähäst med en kudde att sitta på.
Majoriteten av flyktingarna hade skaffat visum på det kanadensiska konsulatet i Stockholm innan de lämnade Sverige och tilläts träda in i landet. I Estland hade de arbetat inom skeppsbygge, fiske, säljakt och lantbruk och hoppades kunna göra samma slags arbete i Kanada, företrädesvis i Nova Scotia, vilket påminde dem om deras hemland.
Kända besättningsmedlemmar och passagerare:
- Teodor Vompa (Theodor Wompa), med fru Heljo
- Johannes Silberberg
- Lydia Aalnan
- Uno Kabel med mor Marta
- Linda Vaide
- Bernhard Schmuul
- Herbert Schmuul
Fotografier använda med tillåtelse av familjen Wompa.